För en drömmare

Då var vi hemma på våran gata i "byn" igen.

Barnen har gjort sina tre veckor på sommardagis/fritids och Elin ska på avslutnings disko i morgon.
Elin säger att hon inte vill gå på disko, hon vill inte dansa med någon pojke.
Hon vet inte hur man dansar säger hon och hon säger att en pojke på fritids har pratat med henne om att dansa tillsammans.
I morgon får vi reda på hur det går för dem på fritids, det börjar efter lunch.

Skönt för barnen att komma tillbaka till det vanliga på måndag.
Det blir ju inte riktigt som vanligt, de kommer bara gå 15 timmar i veckan nu tills jag får nytt jobb.
Men jag tror det ska bli bra.

Då har vi nyss haft våran vanliga hemkomst med allmån kallabalik.
Det är konstigt att hur mycket tålamod jag än visar, så slutar det med att någon eller några av oss ryker ihop ett otal gånger innan lugnet råder.

Idag var det Elin som inte kunde sluta hota sina syskon på olika sätt i tid o otid så jag var tvungen att ta en paus i ätandet och lägga in henne i ett eget rum tills jag ätit upp min mat och samlat  mig.
Jag har ju inget ställe att äta när jag är på jobbet och jag vill inte heller lägga mina pengar på restaurang,
så man är rätt hungrig efter en heldag. Att försöka förklara det för mina tre små lintottar är som att försöka förklara för en snigel om karies o baktus. 

Efter jag ätit så fick jag prata med Elin igen och för tillfället är här rätt så tyst och lugnt.
Barnen läser lite böcker och Melissa sitter o halvsover i soffan, nu hördes en snarkning.
Jag har lovat de små att slå på en film till dem, det kan bli lite slappt framåt kvällen på veckorna när de är så trötta.