Tuffa tider för en drömmare

Vissa dagar känner man sig mera ensam än andra, ibland är jag så trött på att vara ensam vuxen här hemma.

I natt kommer min säng att vara större än vanligt, hela kroppen är fylld av ett tryckande vakuum.
Jag kramar krampaktigt min kudde och försöker bita ihop.

Bara tiden kunde gå ett slag till, bara lite till.. sen blir det bra.
Varför får jag känslan av att jag tänkt detta förut?

Igentligen så känns det som att jag är på väg emot något ljusare och bättre, men det har jag trott förut och det är svårt att skaka av sig det gamla ibland. '

Det tröstar mig att tänka på min älskling, jag är så glad att han finns, även om han är långt bort nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0