För en drömmare

Mamma var här o smakade på pizzabullarna jag tillverkade igår.
Elin ville ha en bild på oss alla och det lyckades, haha!

I morse fick jag ringa upp dagis och skola för att informera om feber som dykt upp under natten.
Melissa satt konstigt nog som förste man vid bordet utan några som helst hot eller tvång.
Där satt hon och annonserade å ylade om sin hunger som höll på att ta knäcken på henne.
När tösen och jag hade suttit sällskap i köket ett tag dök en yrvaken lillkille upp å satte sig demonstrativt på golvet med en surmulen uppsyn.

Så blev det på så vis några olika sittningar på frukosten idag, man fill inte bråka med maten eller väcka dem i onödan när de är sjuka.

Efter frukost var jag tvungen att höra med grannskap å vänner om jag kunde få hjälp med brev som tvunget skulle postas. Försäkringskassan å intyg å sånt känner vi väl alla igen.
Kusinen som bor ett par hus bort var hemma idag å kunde lyckligtvis ta med sig mina brev, tack så mycket.

Sedan var det pysseldags, vi hittade "byggubbarna" i hyllan.
Populär lek/spel och gillades av alla familjens yngre medlemmar.


Bygga, bygga





Talang!





Efter en del pyssel o pussel å lek så åt vi lunch, knepiga kycklingbullar som jag gjorde utav mixade bönor, lök och förståss kyckling.


Gabriel bestämde sig visst att sova på maten, hittade lillkillen längst upp i hörnet på min säng :)

Veckan i göteborg(med omnejd) hamnar nu längre o längre bort i tiden för varje sekund.

Sex nätter och sju dagar av lycka, tack för dem.
Så i fredags var jag ute och svängde mig om, jag ägde ;)
Helhärlig kväll hade jag trots bitvis hetsk stämning som jag aldrig begrep mig på.
Jag älskar verkligen att bara dansa o dansa utan avbrott, men en o annan paus var nödvändig från det tjocka dansgolvet.


Ibland behöver man komma ifrån och släppa allt... det har jag gjort.
Synd bara att man ska komma hem och landa hårt mitt i detta eviga trassel med försäkringskassan, suck.
Nu måste jag bara få mitt livs alla kuggar att snurra vidare åt rätt håll, så hoppas jag att de kan dra sig själva ett tag sedan.

Nu sitter jag hos Camilla på mitt kära gamla Hisingen.
Har lägenheten för mig själv en stund då ägarinnan har tagit sig på något slags möte.

Två nätter borta och en massa härliga timmar förbrukade.
En natt hos min fina syster Lisa, i sällskap av henne och hennes son Anton som snart är två månader.
Så i måndags kväll gick vi på bion i Herrljunga som visar så mycket som en film i taget.

Filmen som vi fick nöjet att se heter "Australia" med bl.a Nicole Kidman i rollistan.
Filmen var tre timmar lång och vi sa både Lisa och jag att det var en bombastisk film.
Den var väldigt annorlunda, har aldrig sett något liknande.
Drama, fars och krigsfilm i ett, jag har ingen aning om vi skrattade på rätt ställe och om vi grät för att filmen var gripande eller om det var för att vi båda är i en känslig period i livet.

Igår kväll efter en fin dag i Herrljunga med kaffestund på ett fik och en massa god mat så åkte jag vidare till Vara.
Jag hade mina funderingar över vägen till min kompis Christina och mobilen tappade sin täckning.
Som tur var fick jag tag i en gentleman i grannskapet som engagerade sig i mitt rätthittande så det slutade lyckligt.

Hos Christina drack jag en massa kaffe och sedan fick vi ägna kvällen i hennes rum som hon bor i tillfälligt.
Då både Christina och jag har hjärnor som går på högvarv så blev det en del att prata om, men mest bara en sak igentligen... ni känner mig :)

Christina har hittat ett fint gult lagom stort hur i samma trakt som hennes söners far så allting ser ju bra ut.
Ett väldigt fint hus var det, jag fick se bilder. Det var runt 130 kvm stort och har en stor fin tomt med några delar berg, drömkåken?

Så idag på morgonen hamnade jag här för några timmar.
Jag testar monopol på playstation, jag fattar inye mycket.

Vid kl 15 hämtar jag Nancy efter jobbet så åker vi hem till henne, där jag stannar över natten.
Återvänder till Camilla i morgon.

Nu ska jag försöka få tag i min tatuerare, vill ju disskutera mitt motiv.
Den 30 januari kl 12.00 ska jag äntligen få min tatuering!
 

I morgon så lämnar jag barnen på skola och dagis, sedan drar jag.

Jag ska iväg på en veckas semester, hälsar på vänner och familj.
Det ska bli så roligt, för alla jag ska träffa är riktigt bra vänner.
Det ska bli bio, mys och fest och jag försöker lämna hjärnan hemma.

I morgon ska jag träffa syster Lisa och hennes söta familj, hennes grabbar :)
Tisdag: kaffe och sovplats hos min vän Christina som numera bor i Vara å inte Göteborg.
Onsdag: då åker jag igenom Göteborg och stannar över natten i Kollered där min söta vän Nancy bor.
Torsdag: jag åker tillbaka till Göteborg å träffar min gamla sambo och vapendragare Camilla :)
Fredag: det fest med supervännen Sofia.
Lördag: det blir mingel bland goa vänner och jag kan hoppas på en riktig filmkväll?
Söndag: jag tackar alla mina härliga å riktiga vänner för en toppenvecka och åker hem...

Ja detta ska bli fantastiskt och jag hoppas att jag kommer tillbaka som en ny människa.
Det som är tråkigt är att jag inte kan ta dem alla med mig hem igen.

Ha det fint tills nästa gång!


 

Tack så mycket till er som skriver kommentarer!
Det gör så otroligt mycket, blir glad :)

Helgen har varit bra och vädret har ju varit kanon :)
I lördags bryggde jag mig en termos med kaffe och följde med barnen ut på gården.
Det var ca 2 plus ute, så jag satt på en tjock sittdyna med min bok och mitt kaffe.
Barnen hade jättekul i lekparken.
Sandleksakerna tog sig inte igenom den stelfrusna sanden, men små pinnar kunde rita i snön.

Vad härligt det är med ett litet smakprov av friheten som kommer inom kort.
Att dra med sig en hög med prylar och bara vara ute en hel dag.

Gabriel tog sig till lekparken på sin sparkbil, efter ett tag lämnade han tillbaka bilen och kom med en liten gräsklippare ifrån uteplatsen. Han hade inga problem med att roa sig.



Kaffetermosen står framme för första gången i år :)
Nu måste jag bara hitta mig nya kaffegrannar.





Gabriel åker en repa på sitt åk, en tankfull förare bakom ratten.





Melissa försöker ta sig in i isen, får sig snö så det räcker till en snökaka :)





Allt går att rita i, på eller med, Elin har skaparglädje.





Skaparglädje 1





Skaparglädje 2

Nej ingen träff idag.
Men det känns bra ändå.

Jag tycker det är rätt skönt att vara själv.
Jag måste nog vara det ett tag till och ta reda på lite mer om livet innan jag går vidare.

Det är ju ändå konstiga människor som går lösa måste jag säga,
sådana som föreslår att man ska träffas och sedan inte hör av sig.

I morgon blir det i alle fall en kul dag.
Frukost med en kusin i stan och middag med en kompis på eftermiddagen.
Det är härligt med familjen och vännerna...

Kram på er allihop!

Det finns så mycket mer att tillägga än det jag skriver här.
Det är svårt att skriva de dagar då huvudet är så fullt.
Mycket som man tänker är liksom inte lämpligt att göra allmänt känt.

Men i eftermiddag var det tänkt att jag ska träffa en kille som jag fått kontakt med via en dejtingsajt.
Vi har talat om att träffas efter han har slutat jobba idag, att vi skulle ta en fika.
Nu vet jag inte om det blir av, jag har inte hört av honom idag och vi har inte bestämt tid eller plats.
Jag skickade ett sms igår kväll och jag har ringt ett par gånger under dagen, får se hur det blir.

Det är detta som är det tråkiga med att lära känna nya människor, man känner dem helt enkelt inte.
Man vet inte om den personen man pratar med är en sådan som kommer att sluta höra av sig när det inte passar längre. Men jag antar att risken är större då kontakten har skett via telefon eller internet, då människan man pratar med inte känns riktigt verklig utan mera som en tamagotchi.

Nu vet jag ju inte om denna killen som föreslog att vi skulle träffas ser mig som en sådan eller om han bara är mycket upptagen idag. Det återstår väl att se.

Hör jag ingenting under dagen så kan jag ju trösta mig med att jag slipper vara nervös och att jag har en simhall att gå till.

När jag satte mig på toan igår så möttes jag av den här synen, en docka som sitter på pottan.
Ja, det är ju bra att den används.
Gulligt när barnen lämnar sina spår efter sig när de inte är här.

Nu ska jag snart till arbetsförmedlingen...

Vet inte vad jag ska säga till dem idag.
Jag vet inte riktigt varför jag blivit kallad heller, men det ska väl bara vara så lite då och då.
Den industriella krisen verkar ju inte över ännu, långt därifrån.

Svårt att söka jobb som snickare nu när jag inte utövat konsten sedan april förra året.
Finns inte många jobb jag kan ta i huvud taget.
Jag sökte ett jobb som snickare, sedan fanns det jobb som provsågare i betong?
Jag ska säga till dem på arbetsförmedlingen att jag har svårt att söka jobb också när jobbtitlarna är från rymden någonstans, ibland har jag ingen aning om vad det kan vara för jobb.

Efter arbetsförmedlingen åker jag och simmar, gjorde det igår med.
Det är skönt att passa på medans man kan, blev lite dåligt med det under alla helger.

I veckan köpte vi äntligen hem pärlor och pärlplattor.
En stor hink med pärlor och några små pärlplattor, sedan hittade vi en hund och en delfin med.
De fina med olika figurer fanns inne på panduro för 14kr styck, de rekommenderas!

Elin visade direkt att hon hade talang, vilka fina mönster hon hittar på.
Melissa hade väldigt stort tålamod med sin lilla pärlplatta som hade mycket små piggar så pärlorna ramlade åt alla håll.
Gabriel slängde dit tre pärlor på en platta, sedan var han trött på´t.

Men det blev en liten samling alster, själv började jag på en namnskylt till Gabriels dörr.






Elin har pärlat en hund, en delfin och ett hjärta.
Melissa en väldigt färgglad platta och mina bokstäver kom med i bild också.
Tänkte göra alla tre barnens namn att sätta på deras dörrar sedan.

Pyssel å knåp, pysselkväll regerar!


Igår klippte vi sönder barnens chokladkalendrar.
Det blev inte så mycket mer än mikropartiklar kvar.





Vi designade helt nya glasögon i olika stil, visst bidrar de till spännande blickar!





Lillkillen förstår sig inte på våran design, tycker de är ivägen när man ska klippa.





Mamma varför utsätter du mig för detta?





Melissa tycker det är dags att få ordning på torpet, fram med sopekvasten.





Oj här fanns det en del att sopa upp, men Melissa tycker det går bättre med händerna.
Hjälp till då mamma! Ropar Melissa.

När Gabriel fick se kaninbilderna på datorn sprang han genast och hämtade kaninen igen.
Nu ville han visa för kaninen de fina bilderna, kaninen får titta nära så att den ser ordentligt.

Här har vi Melissas små sängfavoriter.

Månen och någon "furrberry" eller vad det är, ett nalle som kan bli ett stort bär?

Visst är de fina tillsammans :)

Gabriel kom springandes in i rummet, han slänger runt något i luften som jag inte hinner uppfatta.
Niinen! skriker han, då ser jag.
Den är tillbaka, den lilla kaninen som är det enda som Gabriel vill sova med är funnen
Två månader var den i alle fall borta, vad märkligt sånt där kan vara..

När Gabriel märkt att han fått min uppmärksamhet så sprang han in i sitt rum å slet upp täcket.
Där får han upp elefanten som han fått som substitut i julklapp å lade varsamt dit kaninen.

Kvällen innan hade Elin ojat sig över att hon var den ende som inte hade något som spelade,
så jag föreslog att han kunde ge elefanten till Elin, det hade han ingenting emot.

Elefanten är mycket uppskattad av storasyrran som har döpt den till Jenny.
Nu konstaterar Elin att alla syskonen har varsitt gosedjur som spelar,
kvällarna framöver kommer att vara lugna och harmoniska :)





Det finns bara ett gosedjur för Gabriel





Vi är så lyckliga tillsammans ;)

Så var det måndag å livet ska föreställa gå vidare.
Å det gör det ju :)

Barnen här, äntligen lite liv under mitt tak.
Tre små snuttegrisar i min säng att möta morgonen med.
De första kom runt 7.30. En liten Gabrielarm som kommer trevandes å vill att man ska ligga på den.
En till liten arm som håller i min kind å en liten röst som säger: Min mamma!
Ja, små barn, ni ändrar världen för mig.

Vid 11 så fick vi besök av en vän med sina två söner.
Barnen är jämnåriga med hennes barn så det är jättekul.
Barnen busade ett tag i lillkillens rum, men det blev lite gnabb därinne så vi gick ut.
Det var ju 12 minus i morse så vi rustade barnen för väder innan utgång.
Det var lite varmare då solen varit framme och värmt på ett tag, tror det var 8 minus i skuggan.

Det gungades och klättrades, solen var riktigt varm i ansiktet.
Men efter en stund ville de flesta barn till min förvåning in igen.
Men de hade hunnit få en nypa luft och spela av sig lite tydligen, för när vi kom in var de lugnare.
Det blev köttbullar å makaroner till middag som togs emot utan problem.
Mera lek å så tillslut en fika.
Efter en fin dag så åkte Hallsbergarna hem i skymningen, tack för ni kom :)

Vad mycke snö vi har haft den här vintern, tycker ni inte?

Superduperhärligt är det... ja det kan man verkligen säga.
Några minus var det men solen var framme.
Vi hade besök ifrån Hallsberg å barnen var ute å busa av sig en stund.


Är det inte kul med gruppfoton :)

Lilla pricken är hemma... prick prick.
Hon är prickigare än Melissa var, det går inte se alla prickar på den här sidan.
Kvaliten försämrades.



Prick



Ryggprickarna var nog flest.




Tack till våran lilla modell som så lydigt poserade, du är toppen gumman :)

Bilder ifrån julafton hittade jag också.



Lillkillen har gjort sig stilig och försöker att stoppa handen i fickan.





Tjejerna studsar upp å ner i soffan, vad väntar de på?





Kanske den här högen med julklappar som tomten lämnat i natt?





Jo då, det var den snabbaste julklappsöppning jag varit med om, de lär sig :)
Paradisasken ser för tillfället ganska opopulär ut.



Jag får väl ta lite bilder på innehållet av klapparna i morgon.
Bl.a en mycket populär uppsättning av små ponnysar.

Jag hittade lite bilder i min kamera.
De här är tagna på julaftonsmorgonen 2008.
Gabriel vaknade på ett strålande humör och dukade frukost åt oss alla.
Han slängde fram bröd å köttbullar åt oss alla och medans jag tände ljusen,
nappade han åt sig en liten sax och klippde hål på köttbullepaketet.
Så! utbrast han och tryckte ner en liten kniv åt dem att skära med.



Gabriel är sprängfylld av koncentration medans Melissa har hamnat i grodtrans.
En riktig julaftonsnakisfrukost.
Mys mys.





Jag tror att Elin kan ha kommit upp lite för fort, ser trött ut :)
Melissa strålar.





Gabriel fixar allt och elin kallar honom för "fixar Gabriel".
Han kan inte bestämma sig för om han ska bre mackan eller skära köttbullarna först.
Själv har jag inte hunnit satt mig än.





Ljusen är tända och vi har snö på julaftonsmorgonen, kan det bli bättre?
Snön kom över natten.





Ingen behöver ha någon röra hemma med en Gabriel i huset.
Han diskar och torkar bänken medans jag förbereder en omelett.





Stolt över sitt verk :)




Ja så såg det ut 2008-12-24

Så infann sig tomheten tillslut.
Den är som är så tydlig när man innan varit fylld,
fylld upp i halsen av sorg, svek, misstro och ilska.

Jag längtade efter tomheten och jag fann den.
I den fullständiga tomheten kommer inga känslor in.
Jag låter glädjen och kärleken stå utanför med de andra,
Jag släpper inte in dem ännu, jag behöver dem senare.

Nu vill jag vila, jag behöver dig stillhet.
Jag behöver dig tomhet och likgiltighet, svep in mig i din dimma.
Låt mig gå in i dig och förlora mig.

Ögon torra..

Nu så ligger de tre små grisarna i sina sängarna å ska sova.
Det känns så mycket bättre bara de kommer hem igen.
Nu ska de sova hos mig i en vecka, det känns skönt att vi ska börja gå helt efter vårat nya schema.
Det är ju så mycket lättare att sova när jag kan tänka goda tankar om barnen innan.

En kille i gbg tyckte jag borde åka till honom när jag är barnledig nästa gång.
Han ska ta hand om mig säger han, jag kan behöva en latino.. haha.
Nej det blir det ingenting av, jag åker inte 30 mil till någon jag inte vet vem det är.
Jag har det så bra här.

Man klarar sig bra utan karl, bara det att man kan bli lite tom i hjärtat ibland.
Men idag är allt bättre.

Så har jag läst ut boken jag hittade alldeles dammig i min bokhylla, "Jag reder mig nog" av Gerda Antti.
Den var för mig så träffande, det kändes som att den handlade om mig.
Eller också ibland som att det var min tvillingsjäl till vän som hade skrivit och funderat om sitt liv.

Jag tänker inte gå in på handlingen här, eller varför jag känner igen vissa delar av mig själv.
Jag har inte blivit änka eller varit otrogen mot någon för att utreda det i förväg.

Istället skriver jag här ett litet utdrag ur boken...


"Vad ska jag göra ikväll? Ta en sup och gråta en skvätt? Då går det alltid några minuter av det här dyrbara livet. Jag kan packa upp litet lakan och handdukar? Jag kan sitta och se på livet och världen i tv? Jag kan mylla ner mig i en deckare? Jag kan lådsas att jag emigrerat till Amerika där ingen kotte känner mig och där jag kan säga att Oh yes, I have been happily married four times and i had once fourteen children but they all died in an earth, hur stavar man jordbävning, they all died in an jordbävning. All i have left is some potatoes and några kålrötter.

Min hand har satt på radion och där sjunger en karl för allt vad han är värld. Han öser ur en hals som är vidöppen som en hink, skickar ut en massa luft, färgad luft. Jag låter honom sjunga färdigt så jag ska få tycka illa om honom riktigt länge. En romans sa hallåan att det var. Det är som att vilja men bara sjunga om det. Fan ta alla de där asena till karlar som bara gör en olycklig. På ett eller annat sätt."


Utdrag ur Gerda Anttis " Jag reder mig nog" utgiven 1983.



En bild på Gerda Antti 2004

Så har jag haft min värsta natt hittils.
Somnade någonstans emellan att klockan var fyra och fem.
Jag brukade aldrig ha några svårigheter att somna, behövde bara tänka på något kul så gick det bra.
Kom jag inte på något kul så behövde jag bara tänka på folk som jag älskar,
däribland barnen förståss.
Men att tänka på barnen när de inte är hemma gör ju inte saken bättre.

Det är inte kul när man får reda på saker om den man älskat som får en att tvivla på allt som existerat.
Men det kan vara nyttigt, hoppas jag?

Över jul å nyår har jag bara haft djupa saker i mitt huvud.
Saker som inte lämpar sig på en blogg, om man så säger.
Men jag ska börja skriva igen nu, till Mandyvännens lättnad ;)
Man mår ändå bättre av att skriva, eller hur.

14 minus ute här hemma idag, här brukar det alltid vara lite varmare än runt omkring också.
Det är inte ofta det blir så här kallt i vårat långa land.

Tänkte sitta här och filosifera ett tag till innan jag tar tag i dagen, 4,5 timmars sömn är jag inte van vid nu för tiden.