För en drömmare

Här har vi dem, tjejerna för några år sedan. Elin och Melissa, systrarna i vått och torrt.




Mormor har varit i farten och pyntat fina bilder på gummorna.




Riktigt snyggt va!




Melissa gungar hos mormor, då de bodde i Östansjö.




Elin får en liten dockvagn p åsin 3årsdag i nya lägenheten i Göteborg, den som vi delade med Camilla under den första månaden.




På visit hos mormor, Elin sitter i poolområdet och äter korv.




Melissa hänger i baren istället.




Här är tjejerna uppklädda ifrån topp till tå, vissa är mer trötta än andra då man ska gå på kalas.




Här sitter tjejerna i soffan och tittar på ett spännande "Bollibompa". Sista kvällen innan de två tjejerna blir tre syskon.

En eftermiddag när jag satt och målade på mina tavlor så ville barnen sitta med mig.
Så fram med deras vattenfärg och ett par glas vatten. De målade med stor energi, lust och noggrannhet.
Det var faktiskt riktigt rolugt att ha några arbetskamrater vid bordet en stund.



Elin, Gabbe, Melissa och sistnämnde dotterns vän i målartagen.





Härliga färger i flytande sträck, som finast innan det torkar.





Här går det lite mera i svart.





Jobbar i svart som sagt...


Det är bra när många får plats och det får alltid plats med fler.

Nu så var det vardag igen, för oss och för många andra så börjar höstterminen överallt i sverige.
Den här gången var det även Melissas tur att känna på skollivet, idag var hennes första dag på förskoleklass som det heter nu.
Dagen började med samling för de ca 20 barnen som var mycket förväntansfulla och faktiskt mycket duktiga på att räcka upp handen innan de talade med fröken.
Vi fick höra hur en dag på skolan oftast kommer att se ut, det kan barnen också se på de bilder som fröken sätter upp på tavlan inför samlingen varje dag.
Allt ser bra ut inför starten och vi fick besök av en söt och lite kaxig clown som delade ut ballonger till barnens förtjusning, okej jag tyckte nog också det var lite kul.
Melissa var lite orolig under dagen och ville inte att jag skulle gå, men det kommer att bli bättre så hon kommit in i rutinerna.

Elin börjar i tvåan i år, hon hade inga problem alls att komma igen efter sommaren.
Elin och klasskamraterna började jaga och busa direkt när de fick se varandra på gården.
Allihop verkar vara så bra vänner, en av tjejerna hade tyvärr slutat men en pojke hade istället börjat.
På onsdag ska hon antagligen följa med en av kamraterna hem en stund efter skolan.

Gabriel och jag gick med Bitte och fikade på slottet här i byn, det var bra priser på kaffe o glass och Gabbe trivdes i lekhörnan. Sedan hämtade vi Melissa och tog med henne till Bvc där vi fick besälla en ny tid för Gabriel att göra ett besök.

Nu är vi hemma igen, i kumla några dagar för att ta det lugnt och klara skolstarten i lugn och ro.
Barnen har plockat fram "leran" igen och så länge de är sams så är det riktigt kul.

Flera bilder ifrån kameran som har besuttits av Gabbemans flinka fotografhänder.




Moderns lilla rosa :)



Den andra kameran i huset, som tydligen är populär att fotografera.



Vad är det jag ser, är det inte en peng på det här fotografiet?

Så här ska ett välfyllt verktygsbälte se ut.



Gabriel är klar för att gå till jobbet och försörja familjen :)


Nu har han börjat bläddra i Biltema katalogen också, han vill ha en borr och en tryckluftstvätt :D
Tur att det är jag som håller i pengarna ännu så länge.

Ett urval från en serie fotografier, tagna utav anonym "minifotograf".
Kan vara Gabriel Larsson?

 

Själv älskar jag färgerna, ljuset, linjerna som skapas i dessa bilder, funderar faktiskt på att förstora upp en eller flera och rama in. Nu får ju barnen igentligen inte använda kameran själva, men de borde väl få det under uppsikt kanske?

Melissa övergår från att dokumentera brorsans upptåg till något annat.



Hon tar några stämningsfulla bilder på ett kakfat och på storasyrran som tittar på..



På tvn ja, där tittar hon.

När man lämnar kameran obevakad här hemma kan man hitta en hel del intressanta bilder i den efteråt.
Vi har nämligen små fotografer hemma, det är mycket intressant med mammas och Stefans kameror.
Så här kan det gå till...



Först tar en fotograf kort på bordet, vi listar senare ut att det är Gabriel.


Sedan tar han ett kort på sin syster.

Han lämnar sedan kameran hos sin syster så får hon ta kort.

Han vet ju vart den andre kameran är.


Han vet också hur man får på den.


Sådär, nu är linsen öppen.


Hrrmmm... skruttungar, får man göra så? Det är ingen ide ni nekar till brott den här gången :)

I tisdags var det "Semeldagen".
Här har ni bilder som jag hittade i datorn som är tre år gamla, från semeldagen 2007.


Här var det dukat med semlor.



Det svåra är att få in dem i munnen, koncentration krävs.



Gabbe kör lite mera på känn :)

Den 10e februari i år blev Melissa 6år.
Barnen var hos sin far, så jag och Stefan åkte dit för att gratta henne.
Hon hade önskat sig en tårta av mig, den skulle vara med rosa marsipan, choklad och så skulle där stå hennes namn med.
Det är roligt när de blir så stora så de har egna önskemål om hur saker ska vara.




Så när vi kom till kalaset så blev vi bjudna på en massa kakor och värdinnan satt med benen i kors och ett leende på läpparna och trugade med kakor och frågade hur det smakade. En sådan ordentlig tjej med ett så fint uppförande hon kan vara ibland.




Så kom tårtan fram på bordet och Melissa godkänner den. Blomman på toppen är hennes konstaterar hon, den ska hon äta upp.




Grattis fina gumman, nu är du 6 år, snart dags för dig också att börja på "lekis".

Gabriel var lite upprörd, skon hade visst fastnat i en buske.





Det var en populär buske att åka in i av någon anledning.





Här ligger storasyrran i busken..

Nu har jag fått iväg barnen till dagis, det är ju inte klokt viken pers det kan vara ibland.
Först så sitter de och tittar på tv som de får göra om de tar på sig kläder samtidigt, vilket de inte gör.
Sedan fortsätter morgonen med att jag tar bort dem därifrån och säger åt dem att de nu får ta på sig kläderna innan de kan titta färdigt på tv.
Då börjar de skrika och klaga, jag klagar för att jag måste tjata och de klagar för att jag tjatar.
Jag klagar ännu mera på att jag måste tjata och på att de inte lyssnar. De klagar på att jag är dum och en hemsk tyrann. Nu har några kläder på sig, några har pyamas, någon har bara strumpor och stora tjejen som måste äta frukost innan vi kommer iväg har inte ätit upp sin macka.

Vid det här laget är det igentligen dags för tandborstning konstaterar jag, ingen reaktion från barnen.
Jag börjar borsta tänderna på mina halvklädda barn som snart måste gå ut i hallen för att ta på sig jackorna.
Barnen svarar med saker som: Jag vill borsta själv, va dum du är, jag har inte ätit upp min macka, jag tar ju på mig nu eller sluta! Aaargh tänker jag då.

Hur vi sedan får på resten av kläder, yttekläder och sedan får med oss alla extra kläder och gympa kläder är inte riktigt klart för mig, det är mest som ett töcken och en blandning av skrik och gnäll om hur trosor åker ner i byxorna, jackor kliar, plösen sitter fel eller bara någon eller några som står och dagdrömmer vid spegeln istället.

I trappuppgången är det sedan dags att höja skriken ytterligare en oktav och att bråka om vem vilka som ska öppna dörrar eller vem som är duktig på att vänta eller vem som inte är det. Vi bråkar om att stänga eller inte stänga jackor och om fingrar som inte sitter som de ska i vantarna.

När vi kommer till bilen byter diskussionen riktning och nu handlar den om vem som ska sitta fram, vilka vill spänna fast sig själva? Oftast vill den som kan spänna fast sig inte det och de som inte kan göra det vill bestämt göra det själva.

Så småningom är vi framme vid skola och dagis och väl där är det inte slut som ni som har barn ju vet.
Men i morse var det också kallt i vårat land, då har ju dörrar frusit fast och man får skrapa och vänta länge innan imman har försvunnit. Jag fick gå in på passagerarsidan idag och klättra lite och jag fick skrapa insidan av vindrutan. I natt skulle det bli ca -10grader igen.

Men visst är det härligt med kylan och visst är det härligt med barn och visst är det härligt att det snart är jul!?

Igår hade vi lite kalas igen, Gabriel var mycket nöjd med kvällen.



Han fick en bil i byggsats som vi får försöka oss på i eftermiddag.
Han fick en racerbil som pratar och låter en massa och ett pussel som han gillar jättemycket.
Innan Gabriel gick till dagis i morse så tog han isär och satte ihop pusslet en gång, sedan stallde han det i fönstret i köket, så att man skulle se det ordentligt.

I morse fick barnen också öppna första luckan på kalendern, de får också små paket på kalendern i från sin mormor och det gillar de ju förståss. När Gabriel fick tag i sitt paket i morse så skulle han springa och visa det för Stefan, men han hade ju redan åkt till jobbet. Så vi blev lite tvungna att ringa till Stefan så att han fick berätta om det för honom. Det var lite svårt för lillkillen att hitta orden, men så kom han på det.. "KALENDER"!!

När jag satte mig på toan igår så möttes jag av den här synen, en docka som sitter på pottan.
Ja, det är ju bra att den används.
Gulligt när barnen lämnar sina spår efter sig när de inte är här.

Här har vi Melissas små sängfavoriter.

Månen och någon "furrberry" eller vad det är, ett nalle som kan bli ett stort bär?

Visst är de fina tillsammans :)

Gabriel kom springandes in i rummet, han slänger runt något i luften som jag inte hinner uppfatta.
Niinen! skriker han, då ser jag.
Den är tillbaka, den lilla kaninen som är det enda som Gabriel vill sova med är funnen
Två månader var den i alle fall borta, vad märkligt sånt där kan vara..

När Gabriel märkt att han fått min uppmärksamhet så sprang han in i sitt rum å slet upp täcket.
Där får han upp elefanten som han fått som substitut i julklapp å lade varsamt dit kaninen.

Kvällen innan hade Elin ojat sig över att hon var den ende som inte hade något som spelade,
så jag föreslog att han kunde ge elefanten till Elin, det hade han ingenting emot.

Elefanten är mycket uppskattad av storasyrran som har döpt den till Jenny.
Nu konstaterar Elin att alla syskonen har varsitt gosedjur som spelar,
kvällarna framöver kommer att vara lugna och harmoniska :)





Det finns bara ett gosedjur för Gabriel





Vi är så lyckliga tillsammans ;)

Vad mycke snö vi har haft den här vintern, tycker ni inte?

Superduperhärligt är det... ja det kan man verkligen säga.
Några minus var det men solen var framme.
Vi hade besök ifrån Hallsberg å barnen var ute å busa av sig en stund.


Är det inte kul med gruppfoton :)

Lilla pricken är hemma... prick prick.
Hon är prickigare än Melissa var, det går inte se alla prickar på den här sidan.
Kvaliten försämrades.



Prick



Ryggprickarna var nog flest.




Tack till våran lilla modell som så lydigt poserade, du är toppen gumman :)