Ensam förälder vid matbord
Finns det någon mer än jag som tycker det är lite trist att vara ensam förälder vid ett matbord varje dag? (på halvtid)
Ensam med barn som oftast är a: trötta b: griniga c: tycker inte om maten och sedan resten av alfabetet på en gång.
Jag är fruktansvärt less på det.
Vad gör man?
Något som har fungerat lite granna, som jag ska använda mera hädanefter är musik.
Jag sätter på radion lite lågt, de blir lite tystare och låter radion sköta en del av ljuden istället.
Tror ni det kan ha något med dagis att göra? Tycker de att det är för tyst annars?
Första uppgiften är att få dem till bordet.
Ofta kommer de till bordet, bara för att upptäcka att de är kisse nödiga.
Sedan har vi kö till toan som pågår under resten av middagen.
Jag vet... de ska gå på toa redan INNAN det är dags för mat.
De gillar att duka, men de bråkar ofta om vem som ska duka vad..
Kanske man kan bestämma att de ska duka samma varje dag?
Sedan bråkar de om vem jag ska sitta bredvid, eller vem som ska sitta var.
Ska vi börja med bordsplacering?
Barnen tittar på maten och konstaterar att de inte gillar den och tänker inte smaka.
Barnen ska ta själva och lägger maten överallt utom på tallriken,
sedan turas de om att skälla på varandra för det inträffade.
Barnen sitter bakofram, uppåner och under bordet.
Barnen sätter fötterna, händerna å knäna mot varandra och skäller lite till.
Man undrar hur barnen plötsligt blivit så stora och långa att de inte får plats på varsin stol.
Så detta tjat, mamma... vad ska vi göra efter maten... mamma... får vi se på film då?... mamma... kan du läsa för oss?.. mamma? .. ska vi föppna adventskalendern?... mamma... kan jag gå ut?... mamma...
Hur är eran matstund?
Nu har ni väl en massa fina tips till mig va? :-D
hehe, de kanske dyker upp en helt okänd snygg man för dig just denna dag :D
ojoj, om jag vore som dig skulle jag få barn nu alltså, men jag väntar nog några år till ;)
jadu, jag skall nog bara umgås med grabben min, vill stanna kvar hos mamma, men jobbigt att åka tåg och sånt hem, skönare att få skjuts hem idag ;)
hoppas vi hörs ikväll då :D ha så kul med barnen!
Oj, det där lät jobbigt. Livet som förälder är, som tidigare uppmärksammat, inte helt enkelt.
När mina kurreduttor beter sig inte riktigt beter sig som homo sapiens längre, försöker jag tänka på hur jag vill att de ska uppfattas av och interagera med sina medmnäniskor. Och uppfostra, brömma och förmana därefter. Så som de beter sig hemma kommer de att bete sig hos andra.
Men sen är ju barn barn, eller hur... :)och inga hundar. Ja, en sak är säker det finns inget som är så lärorikt som att ha barn, eller vad säger du?
Kram på dig.
