För en drömmare

Idag är vi glada att alla små hönor är oskadda och hemma i huset igen.
Igår eftermiddag så rymde en av de nya hönorna, vi skulle hjälpa dem in för de var lite rädda för de "stora" hönsen. Den snabbaste av de små hon sprang bara igenom huset och ut igen, jag ville ha tag i henne så jag skrämde henne istället. Jag är ju inte så snabb med min skadade rygg.

Den lilla hönan satt i ogräset bredvid hönshuset och vi kunde varken se henne eller göra så mycket för brännässlorna var så ivägen. Men efter flera misslyckade försök så kom årets åskskur och hagelstorm då vi tog skydd i hönshuset och upptäkte att hönsen löper risk att få tinitus på grund av ljudet som blir på plåttaket?

Haglet och regnet lättade något och vi fick ge upp, vi sprang in i huset och jag grät. Stackars lilla höna som var ensam ute i skogen i hageldrivor och isvatten, helt rädd och olycklig. Det såg ut att sluta riktigt sorgligt med det gjorde det inte. Framåt kvällen hittade gubben den lille äventyraren under hönshuset, den ville inte komma fram. Men när ett krattskaft stoppades in under huset så hoppade den upp på det och liftade ut, sedan tog det inte lång tid innan hon var tillbaka inne i hönshuset igen. 

Direkt då återföreningen var gjord så pickade hon på precis som ingenting hade hänt, pickade smulor och annat som en höna ska göra.

Slutet gott. 

Idag är luckan till gården öppen och dörren in till "bebisarna" står på glänt. De små håller sig på sin kant och de stora låter dem vara ifred där, men kanske kycklingarnas mat är godare än den som de stora får? Några av hönsen har svårt att låta bli att smaka av fodret på den andra sidan.



Idag lever livet sin gilla gång här i hönshuset. Bruna Millie är lite intresserad av de nya så hon har svårt att slita sig helt därifrån. Tage jobbar på sin attityd och som ni ser har han rätt tuppblick på gång, det krävs av en tupp som har tio hönor att styra över.




Dagny längtar ut, men regnet lockar inte riktigt idag, lite avskräckt efter det plötsliga haglet igår kanske?




Pick pick, alla håller sig på sin kant, men Millie balanserar på gränsen.

Det här ser ju ut att gå bra, en lugn dag får vi hoppas.

Idag anlände tillskottet, hönsgårdens nya medlemmar som är fem stycken små dvärgkochier. De är så små så man undrar om de vi har vekligen har varit så små en gång i tiden. Nu är det väl igentligen bara ett par månader sedan de kom hit, men man glömmer fort.

De har fått sig en egen vrå vid ena ingången i hönshuset så att alla hönorna kan titta på varandra i lugn och ro igenom ett nät innan de får gå i närkamp. Vi hoppas att vi på så sätt kan minska på stridigheterna som brukar försigkomma i början.

Våran senaste hona Millie som varit lite hackkyckling nyligen verkar ha fattat tycke för de nya småttingarna, när de andra har gått ut så står hon kvar i dörren och det ser ut som att hon vakar över dem. Kanske hon är en liten mammatyp.




Här ser man bara fyra av de fem nya, men den femte ligger under någonstans. De vill gärna ligga på varandra så här då de är nya. Vid dörren står Millie och tittar nyfiket.





Utanför dörren på rampen står tuppen Tage och vill ha koll på allt kan jag tro, det är inte lätt när hönorna sprider ut sig.





Här är en bit av gården och ett par hönor till, näst på kö att titta till de nyanlända står den svarta hönan Dagny som också är kompis med Millie. De tre hönorna som är äldst på gården är rätt så ointresserade, de plockar hällre lite blad i lugn och ro.